Märkligt Möte

Var påväg till skolan idag. Lite stressad och en gnutta nervös inför en stor presentation om ett projekt vi jobbat med en längre tid. (Projektet har varit att undersöka ett specifikt varumärke, vad människor associerar med det och utifrån consumer insights utveckla en bra brand extension.)



Sitter på tunnelbanan och repeterar presentationen i huvudet när två män runt 60 frågar om de får slå sig ner. De ser rätt ordnade ut men luktar alkohol (kl var 12.00). En av dem, han som pratade (hsp) frågar om jag och tjejen mittemot känner varandra. Vi skakade båda på huvudet. Hsp undrar varför? Varför pratar ni inte med varandra? Varför lär ni inte känna varandra? Vi hade väl inga bra svar. Vi pratar med hsp och hans vän en stund, om fiske, om klotter, och om var vi ska hoppa av. Vi pratat lite ålder. Han trodde både jag och tjejen mittemot var födda på 90-talet (hur ska jag tolka det??). Hon går i 1an på gymnasiet, jag betydligt äldre. Hsp påstod att han kunde se rynkor i min panna och att jag verkade grubbla för mycket.

Ungefär i höjd med gamla stan, efter rätt mycket tjat om att lära känna varandra, så föreslår hsp att jag och tjejen mittemot ska ta en fika ihop, för att lära känna varandra. Hsp och hans vän, pratar rätt högt, folk har ju en tendens att göra det när de druckit och andra i vagnen börjar vända sig om och nyfiket följa vårt samtal. Då tar hsp fram en femtiolapp och stoppar den i min hand. Jag försökte protestera att jag ju inte bara kunde ta pengar av honom, men han insisterade.

Så sa han det igen, ta den här femtiolappen, gå och ta en kaffe ihop och byt nummer, lär känna varandra.

Vid T-centralen hoppade hsp och hans vän av. Jag och tjejen mittemot tittade på varandra och fortsatte försiktigt prata. Hon skulle av vid Odenplan, jag vid Rådmansgatan. Jag var lite sen, men tänkte va tusan en kaffe hinner jag väl med. Hon hade lite tid över. Så, vi hoppade av båda två på Rådmansgatan. Gick in på 7 eleven, fortsatte prata och köpte oss en varsin stor latte. Vi pratade vidare ett tag. Hon heter Tutti, bor i Bagarmossen och har nyligen börjat gymnasiet, pluggar natur. Sen var jag tvungen att rusa för att förbereda min presentation i skolan....

Innan vi skildes åt bytte vi nummer. Vem vet vi kanske ses igen, eller inte. Det var ett rätt märkligt möte, men kul.

Första bokcirkeln på Google Wave

Jag misstänker att snart, snart dimper en bok ner i brevlådan hemma hos mig, Askungar av Kristina Ohlsson. Petra Jankov har tagit initiativ till den första bokcirkeln på Google Wave och hon har också varit i kontakt med olika förlag för att få böcker sponsrade till oss. Hos det första förlaget stötte hon dock på patrull, de ville ha tydlig besöksstatistik och tyckte att 23 böcker var på tok för många. Det var Albert Bonnier förlag.

Med Piratförlaget gick det bättre, de var verkligen positiva och just Askungar ges ut av deras förlag. (Vi bytte faktiskt bok när inte Bonnier vill vara med).

Det är ganska lätt att se framför sig hur mycket positiv PR Piratförlaget kan generera av det här. Sveriges första bokcirkel på Google Wave, tror ändå en hel del kan vara intresserade. Dessutom är ju i stort sett alla som deltar i vågen själva bloggare vilket gör att det kommer skrivas om det.

Jag ser verkligen fram emot att först och främst läsa, men sedan diskutera och framförallt få höra andras perspektiv och tankar. Dessutom kommer vi verkligen testa wave, ett litet extra plus i kanten. Men jag måste erkänna att jag är lite nervös.

Jag menar, helt ärligt. Jag har aldrig tidigare varit med i någon bokcirkel och skulle nog inte vara det heller, om det inte var för sättet den här genomförs på. Inga bestämda tider och platser där vi ska träffas. Var och en skriver och diskuterar när det passar och hemifrån. Men inte desto mindre så älskar jag att läsa och diskutera. Det är bara att formatet inte passat mig och saken som sådan inte lockat mig. Jag kanske gör bort mig totalt (det finns många erfarna bokslukare). Men vad gör det, jag har i alla fall provat! Och man kommer ju ingenstans här i livet om man bara gör saker man redan kan, eller hur.

Det här hade faktiskt inte hänt om jag inte hade spenderat många timmar vid datorn och kommunicerat med olika människor. Jag fick tipset via Twitter och hakade på snabbt. Jag kan tycka att det rätt ofta hörs olika halleluja-körer från internetfantaster och sociala medier fan. Men jag är ju ett av dem och tycker det är smått fantastiskt att få komma i kontakt med okända människor med liknande intressen. Att vara social har alltid varit ett mänskligt behov, och nu har vi möjligheten att vara sociala på olika sätt och framförallt med människor som vi aldrig hade träffat annars.

Så nu kastar jag mig in i en ny värld och så ser vi väl var jag landar. Min resa kan ni ju givetvis följa här...

Raggar företag

Jobbar, driver eller känner du till ett företag som kan behöva lite hjälp på säljsidan?

Fram till mitten av december ska vi driva ett projekt i skolan (masterutbildning på Handels) som fokuserar på hur organisationer eller företag organiserar sin marknadsföring och försäljning. Uppgiften är att hitta ett företag och finna en lösning på ett organisatoriskt problem, det kan ha anknytning till motivering av försäljningsteam, säljutbildning, ledning av säljteam, kundansvar, mätning etc. Kort och gott ska det beröra integrationen mellan marknad- och säljavdelningen och resten av företaget och/eller externa relationer.

Att lösa själva uppgiften ser jag mest fram emot, det kommer troligtvis bli både kul och spännande. Utmaningen just nu ligger i att hitta ett företag att jobba med. Det enda som krävs av företaget är att vi får göra ett par intervjuer och sedan gör vi resten. Ni får en rapport på våra förslag på lösningar, och det bästa av allt: Det är gratis ;)

Därför tar jag väldigt gärna emot tips, antingen skriver ni en kommentar till mig här, eller mejlar ni mej på förnamn.efternamn (a) gmail.com

Och stort tack för hjälpen på förhand!!

Kära redaktörer

Kära ni som bestämmer över allt som ska stå i tidningarna, sägas i radio och visas på TV. Jag tycker att ni borde använda er makt mer, och påverka oss människor. Och jag har ett förslag på hur.

När en grå matta läggs över Sverige, när solen inte bekymrar sig över att skina över vårt avlånga land och när molnen istället pissar lite nonchalant och irriterande, då är det dags att agera.

När alla har svårt att stiga upp, när livet är lite mer som en dans i klibbig gröt än som en dans på rosor. Då är det dags.

Då är det dags att hjälpa till. Hjälpa till att få oss alla att må lite bättre. Det krävs inte sådär jättemycket. Det enda som krävs att att ni under redaktionsmötena stryker alla nyheter som har någon form av tråkig, sorglig eller deprimerande story.

Så, skit i att arbetslösheten ökar, att klimatet är åt fanders eller om den söndertjatade svininfluensan. Vad spelar det för roll?

Det hjälper liksom inte att det enda lilla försiktiga skrattet kommer när ankaret lämnar över till meteorelogen, jaha, ser vi några förändringar i det gråa vädret, eh, hehe? Att köra ett stelt leende i slutet av sändningen känns ungefär som att bli träffad av snöboll men blötsnö, den smälter direkt och rinner ner över fejjan.

Kör endast positiva nyheter när Sverige i övrigt är trist och grått.

Jag tänker mig barn som skrattar, människor som hjälper andra, positiva förebilder, roliga människor! Tänk vad glada alla skulle bli, om vi satt och skrattade när vi öppnade morgontidningen eller när vi kollar på nyheterna på TV.

Det är nu det gäller, nu måste vi släppa loss, skippa kraven, göra nåt craaaazy!

Annars flippar jag ut på riktigt, och då kan det ju bli helgaaalet!

Förstå Google Wave

Det har varit en härlig men intensiv helg, som kulminerade i en fantastisk höstmiddag igår. Tack Lina & Robban och här kan ni se den fantastiska dukningen vi möttes av.

Förutom trevliga stunder med vänner har de flesta timmarna denna helg spenderats med vårt projekt i skolan som ska skickas in på måndag. Det är ett "hittepå-projekt" vi har skapat en fiktiv brand extension till ett existerande företag och själva skapat idéerna. Men allt baseras i ordentlig research, bland konsumenter, på marknaden och i litteraturen. Jag som är en rätt naiv (på ett bra sätt då) människa har gått så mycket upp i projektet att jag tror på det, stenhårt ;)

Under projektets slutfas har resten av gruppmedlemmarna fått Google wave och vi har kunnat skapa i vågen. Men nu när rapporten ligger på runt 7600 ord är google wave inte det optimala, tycker inte jag i alla fall. Vi är kvar i verkyget Google Docs som för övrigt är väldigt användbart. Speciellt i jämförelse med att skicka runt word-filer som heter: Report_0.1, 0.2 osv till Report_Almost done, _Final _LAST CHANGES FINAL osv..ja ni fattar. Och mitt emellan 1.2 och 1.3 så har hälften av referenserna försvunnit för att vi jobbat i parallella dokument. Med Google docs sitter vi uppkopplade, bredvid varandra eller hemma och jobbar i samma dokument, ingen risk för att vi skriver om eller över varandras ändringar.

Google Wave är tänkt att ersätta email, enligt Google själva. Här är en bra och förklarande video om hur det egentligen fungerar (på engelska), för er som ännu inte greppat vad det handlar om (Tack @Hammarstrand för tipset).

Jag tänker att vi nog lika gärna skulle kunna köra projektet i vågen, men det laggar lite och det funkar faktiskt bättre att köra det i docs, än så länge. Det kanske handlar om att jag inte vant mig, och i så fall gör jag väl det snart.

Google Wave blev roligare nu

Häromdagen damp det ner nya inbjudningar som jag kunde skicka ut. Och idag kom de äntligen fram till mina vänner, och så mycket roligare allting blev.

Den största nackdelen med Google Wave hittills är att så få har det. Hela poängen är kommunikation i realtid och det tappar liksom glansen när man inte är online samtidigt.

Just nu har jag två intressanta vågar på gång, som utmärker sig lite från resten. Den första är den vi skapar i vår grupp. Vi har ett projekt i skolan och jag ser detta som ett utmärkt sätt att testa alla möjligheter med wave. Den andra vågen är en bokklubbsvåg. Den första faktiskt i Sverige. Just nu pågår en omröstning och när den är avklarad ska vi läsa den boken som vinner och sedan recensera och diskutera i vågen. Jag antar att största fördelen hittills är att alla har kunnat vara med att skapa spelreglerna, vara med och nominera böcker och diskutera om hur det ska gå till.

Som allting annat är det ju betydligt roligare när man är flera. Vad är det för vits att ha en telefon om det inte finns någon man kan ringa till? 

Jag upplever dock att wave laggar en hel del på min dator. Det är ofta som det inte går att scrolla, som den hänger sig och så vidare. Jag vet att det är en väldigt tidig version, men det är fortfarande lite irriterande. Det skulle kunna bero på att internetkopplingen inte alltid är den bästa...jag vet inte, är inte tillräckligt insatt för det.

Imorgon ska det skapas! Jag är för trött för att skriva på vårt projekt ikväll, men imorgon ska vi ses över vågen och skapa tillsammans. Det ser jag fram emot. Fördel med att skapa på distans från varandra är att man kan sitta hemma i mjukisbrallor i soffan och äta långfrukost samtidigt som man är produktiv.

Nu ska jag ge en extra kram till Hans för att han är en underbar pojkvän!

Kulturen i Nigeria

Tittade på Kobra igår. De hade varit i Nigera, Lagos och spanat in kulturen där. Kulturlivet växer så det knakar och allt fler konstnärer kommer till tals och tillsammans kan de hitta och skapa sin historia.

Kobra gav en ny bild av en kontinent som alldeles för många förknipar med hyddor och fattigdom. För ungefär ett år sedan var jag själv i Lagos. Bilden som gavs av staden speglade till viss del mina upplevelser, framförallt att det är extremt segregerat. Den största plattTVn jag någonsin sett, såg jag där, i ett shoppingcenter. Men jag såg också fattigdomen, slummen och allt skit. Skit på gatorna, sopberg (och då menar jag berg) som brann och avgaserna från bilarna och lastbilarna. Men det var också på sätt som jag inte kände igen mig i Tv-programmet, min upplevelse var smutsigare, tuffare och farligare. Men jag antar att det är en fråga om vad de vill att man framhåller. Det är på många sätt fantastiskt att kulturen växer sig långt utanför landsgränserna och att det finns en trend bland Nigerianer som bor utomlands att komma tillbaka. Framförallt så tror jag starkt på att historien och kulturen ska komma innifrån. Den ska inte skrivas av oss här ifrån väst, som ju gjorts hittils.

När det gäller kulturen så lyssnar jag en del på Nigerianska artisten Asa, som jag fastnade för när jag var där. Och jag märkte tydligt hur stolta de var över Nollywood och alla otaliga såpor som gick på TVn.

Men jag undrar när det vänder och blir mer säkert i landet? När vi var där satte tullpolisen i halsen när vi berättade att vårt ärende i landet var turism (vilket iofs var en halvsanning), i Nigeria finns inga turister, av förklarliga själ. Det har varit, och är troligtvis fortfarande tufft och farligt på många sätt. Det jag minns mest från resan är alla farligheter. Myggor, trafik, vågor, pirater och banditer. Enligt många så är Lagos och Nigeria det finansiella centrat i östafrika. Många jag träffade där har stora förhoppningar inför framtiden, aktiemarknaden har haft en otrlig utveckling och tillväxten är stor. Men det finns många delar som inte talar för en lika ljus framtid, där väl korruption och kriminalitet är de stora bitarna.

Framtiden får utvisa vad som händer, men att många länder i Afrika har en betydligt ljusare år framför sig är jag övertygad om.